一座城市因为一位诗人而伟大
在秋天到访古斯塔夫•弗勒丁的故居，最合适不过了。
庄园在秋天的衬托下，一切都显得那么静谧。
Satte jag mig på bergets kam,
spejade ut över fjärden,
såg, huru solen i väster sam,
långt, långt i väster gick färden.
Tiden förgår,
nyss var det vår,
snart ligger höst över världen. https://t.cn/RJzP6tg

Når jeg ser tilbage på fortiden, er mit hjerte uforklarligt stille, måske bliver vores hjerte gammelt og langt væk fra de unge.Tidligere ville vi være kede af noget, vi ville være lykkelige for noget, vi ville elske nogen, vi ville elske til døde, vi ville hade nogen, vi kunne ikke hade os selv, vi kunne elske, vi kunne hade, men vi kunne ikke være skødesløse.Men tiden rasler som fugleblade i vinden, men vores hjerter er lige så rolige som en strøm. Det viser sig, at alle kan glemme glæderne og sorgerne ved separation og leve et simpelt liv.

När jag ser tillbaka på det förflutna är mitt hjärta oförklarligt tyst, kanske vårt hjärta börjar bli gammalt och långt ifrån de unga.I det förflutna skulle vi vara ledsna för något, vi skulle vara glada för något, vi skulle älska någon, vi skulle älska till döds, vi skulle hata någon, vi kunde inte hata oss själva, vi kunde älska, vi kunde hata, men vi kunde inte vara oförsiktiga.Men tiden rostar som björkblad i vinden, men våra hjärtan är lugna som en bäck och det visar sig att alla kan glömma glädjen och sorgen i separationen och leva ett enkelt liv.